Idag publicerade SvD en debattartikel av Berns VD Yvonne Sörensen Björud med hantlangare. Den braskande rubriken lyder ”Syndikalisterna ägnar sig åt utpressning” och handlar om den fackliga konflikt som utspelar sig på Berns i Stockholm. Tyvärr framförs inga konkreta exempel på vad som skulle kunna vara utpressning i lagens mening. Istället kommer mest svepande liknelser där man desperat försöker hitta någon slags likhet mellan fackföreningar och motorcykelgäng. Den enda konkreta händelse som lyfts fram är att Syndikalisterna vill att Berns utbetalar en summa pengar. Att kalla ett förhandlingsbud från en fackförening för utpressning är direkt löjligt. Med den logiken skulle ingen löntagare i Sverige kunna få högre lön utan att begå ett brott.
Berns vill inte betala några pengar och vill att staten ska komma till undsättning. Förslaget som framförs i debattartikeln är att Rikskriminalpolisen, Säkerhetspolisen och ”nio särskilda aktionsgrupper [med] tvåhundra poliser” ska granska (och förmodar man, ingripa mot) SAC Syndikalisterna – precis så som Stasi gjorde mot fria folkliga rörelser i Östtyskland.
Det är intressant att se hur Berns argumentationslinje förändras över tid. Varför hör man inte längre mantrat ”Syndikalisterna har ingen juridisk grund för sina krav”? Kanske har det gått upp för Berns ledning att Sverige inte är någon diktatur och att facklig verksamhet trots allt är tillåten här. Man behöver således ingen ”juridisk grund”, eller annat tillstånd från staten, för att lägga fram ett förhandlingsbud i en facklig konflikt. I Sverige har vi fortfarande frihet att verka fackligt. En rättighet som måste försvaras.
Berns spelar ett högt spel och drar sig inte för att kasta sten i glashus. Hur Berns trakasserar enskilda kan man läsa om här och här. Och vem det egentligen är som polar med den organiserade brottsligheten kan man läsa om här och här.
Berns försöker också framställa sig som en seriös arbetsköpare genom att lyfta fram att man inte ligger i konflikt med de kollektivavtalsslutande fackföreningarna på arbetsplatsen. Må så vara att Berns har kollektivavtal för sin direktanställda personal, men det är ju inte dem striden gäller. Konflikten på Berns handlar om att Berns utnyttjat underbetald arbetskraft och sedan godtyckligt gjort sig av med denna. Detta har möjliggjorts av ett system av bemanningsföretag. Läs om bakgrunden till konflikten här.
Den fackliga konflikten på Berns har av Berns ledning utvecklats till ett smutsigt mediakrig. Strategin är att utmåla sig som offer, utmåla SAC Syndikalisterna som något annat än en fackförening och undkomma sitt moraliska ansvar som uppdragsgivare genom att hänvisa till det system av bemanningsföretag som man trodde skulle möjliggöra en verksamhet just utan ansvar. Pinsamt, Yvonne.
Läs även Syndikalism Idag Socialdemokratisk konspiration? och Redundans inlägg Berns Salonger anlitar TV4-spionen.
[...] Berns försöker smita ifrån sitt ansvar. « Arbete och Fritid om Det kriminella kapitaletBerns försöker smita ifrån sitt ansvar. « [...]
Moraliskt ansvar? Brukar det inte handla om juridiskt ansvar när det gäller avtal?
Paff: Berns har ju undvikit att teckna avtal med personalen genom att använda ett bemanningsföretag. Ett sätt att slippa undan det juridiska ansvaret, men knappast det moraliska.
Inget case alltså.
Är syndikalisterna missnöjda med att bemanningsföretagen är lagliga ska de ge sig på politikerna istället för arbetsgivarna, eller hur?
Inget case? Om man tycker att slavliknande arbetsförhållanden och godtyckliga uppsägningar är helt i sin ordning. Människor som blir behandlade på det viset brukar däremot tycka att det är ett case.
Har du missat att SAC har lyft frågan om införandet av en ”lag om solidariskt ansvar”? http://www.arbetaren.se/votes/248
”lag om solidariskt ansvar”, ok, låter jättebra, när den träder i kraft alltså…